Storie By Me

Jilly gick ut. Hon visste inte vad hon skulle göra ute. Hon stod bara där utanför dörren. Hon började tänka på samtalet hon fick igår.
- R43, mumlade hon för sig själv. Möta vid R43 klockan 21:30, fortsatte hon mumla. Hon gick från dörren lite grann. Då kom hon på det. Hon kunde ju hoppa studsmatta hos Mike ett tag! Dom hade ju inte kommit tillbaka än. Hon började springa till gården brevid och hoppade upp på studsmattan. Hon satt på kanten och tog av sig skorna.
- Lossna då! sa hon för sig själv. Skorna föll ner på marken.
- Äntligen, mumlade hon. Sedan började hon hoppa. Hon tränade på volt, knävolt och hoppade bara runt annars. Grannen Mikes gård var ganska stor. Åt höger från studsmattan var huset. Brevid studsmattan fanns det två träd. Dom stod mitt emot varandra med studsmattan mellan. Lite bakom ett av träden fanns ett litet förrådshus. Det gick en häck runt lite av gården. Mest mot vägen. Mellan förrådshuset och häcken brukade Jilly och Mike gömma sig om det kom nån till Mike eller nåt annat. Och alltid när det for en bil förbi brukade Jilly säga: Ta betäckning! Då skulle dom lägga sig på magen så fort som möjligt på studsmattan för att bilen som for förbi inte skulle se dom. Plötsligt hörde Jilly mopedljud.
- Typiskt, mumlade hon. Det var Mark, Mikes storebror. Han hade stannat hemma medans dom andra for och reste. Jilly hoppade av studsmattan, tog på sig skorna och började fort backa bakåt. Jag kan gömma mig mellan förådet och buskarna, tänkte hon. Hon backade sakta mot förrådet och buskarna. När hon hade backat fram vände hon sig om. Där, framför henne, stod en människa! Fast det såg inte helt och hållet ut som en människa, utan en robot som såg ut som en människa. Jilly kunde inte andas. Hon blev rädd. Väldigt rädd.
- Du kom, sa robotmänniskan. Rösten lät precis som den rösten i telefon. Jilly läste vad som stod på roboten. Utan att röra sig, såg hon att det stod HJ 4000. Hon antod att det var robotens namn eller modell.
- Du är sen, sa HJ 4000. Sen?! tänkte Jilly. Jag skulle inte ens komma! Hon förstod inget och var livrädd. Vänta nu, R43? Det här är säkert R43! Mellan förådet och buskarna! tänkte hon.
- Kom nu, sa HJ 4000:s robotröst. Robotmänniskan tog tag i hennes hand och började gå. Jilly räckte snabbt åt sig handet igen och började springa. Det spelade ingen roll om Mark undrade vad hon gjorde på deras gård, bara inte roboten skulle få med henne!